Agility är en fartfylld hundsport som snabbt fann sin väg till allas hjärtan när den introducerades i Sverige 1985. Den kom hit från England och var från början pausunderhållning vid de stora hundutställningarna. Hundarna charmade publiken och agilityn gick på kort tid från underhållningen till en egen sport. I Sverige tog det två år innan sporten godkändes, och officiella tävlingar kunde börja hållas. Reglerna har justerats under åren, men det är fortfarande samma glada och underhållande hundsport som när den kom hit för trettio år sedan. Den publikfriande sporten är lika underhållande att titta på även om man inte kan reglerna.
En populär sport
Från att från början ha bestått enbart av hopphinder, utvecklades agilitybanan snabbt till att innehålla slalompinnar, tunnlar, balansgång och andra hinder. Det krävs samarbete och god kontakt mellan hund och förare. Hunden behöver dessutom ha förmågan att koncentrera sig och att inte låta sig störas av publik och andra hundar som finns runtom tävlingsbanan. Den stora charmen ligger i att hundar alltid är individer och det går aldrig att förutse hur ett lopp ska gå. Tävlingarna drar stor publik och Agility-SM lockade fler deltagare än någonsin i år när det hölls i Växjö. Det syns att agility är en sport som också hundarna älskar.
En rättvis hundsport
För att också små hundar ska ha en chans på tävlingsbanan, tävlar de i olika klasser utifrån vilken mankhöjd de har. Klasserna heter small, medium och large. Den hund som tagit sig runt banan snabbast och med minst antal fel vinner tävlingen. Varje gång ett hinder rivs eller hunden tvekar, får den ett fel. Om ekipaget tar hindren i fel ordning diskvalificeras de, liksom om hunden skulle kissa på ett hinder. Inspirationen till reglerna är hämtade från hästhoppning. Föraren får dessutom inte använda koppel, godis eller annan belöning. Enbart med rösten och kroppsspråket ska föraren få hunden att ta sig över rätt hinder i rätt ordning. Det gör det till en spännande tävling för både publik och deltagare.
